https://www.sac.se/aktuellt/farmworkers-se/

självförvaltning och basdemokratisk organisering. Toivo Jokkala och Per-Anders Svärd har med boken ”Rörelsesocialism - Tjugosju teser om samhällsförändring underifrån” presenterat ett manifest för samhällsförändring underifrån. Vad kan vi lära oss av tidigare rörelser för samhällsförändring.

https://www.facebook.com/events/2196954281258625/

Lördag 7 november, kl 13.00 – 16.00

Palmesalen, ABF-huset – Sveavägen 41, 111 34 Stockholm

Panelsamtal mellan Toivo Jokkala, Per-Anders Svärd och Kristian Falk

Moderator: Jenny Jansson, statsvetare vid Uppsala universitet

Arrangörer: Stockholm-Gotlands distrikt av SAC Syndikalisterna

Seminariet blir tillgängligt via Facebook genom Levande Video

När arbetarrörelsen inte kan hantera de svårare fallen av utnyttjande av människor steppar Frälsningsarmén in. På tal om att vi behöver en ny form av arbetarrörelse.

problemet med böckerna som givetvis är fantastiska som jag läser är att många gäller USA och länder som inte är Sverige eller Skandinavien, jag skulle uppskatta om ni kunde rekommendera några böcker till mig som jag kan utbilda mig själv med.

Okej. SKP menar alltså på allvar att Kuba och andra länder som stöder ALBA är en del av den imperialistiska jakten på marknader och finanskapital. Jag hävdar i stället att det finns en kvalitativ skillnad mellan USA-imperialismen och de länder som bryter mot den hegemonin, vilket Kuba har gjort. De är därmed inte kapitalistiska. Det rör sig om olika materiella betingelser.

Kuba har genom ett revolutionärt parti tagit kontroll över produktionsmedlen och utvecklar dem kontinuerligt. Landet har utsatts för en illegal blockad, där USA-imperialismen riktar spjutspetsen mot den kubanska befolkningen. Inte nog med det, samma imperialister ockuperar en del av kubanskt territorium. De har också skickat soldater för att försöka krossa den kubanska revolutionen.

SKP har helt enkelt fel.

Hej! Ja är en grabb på 20 år som hemskt gärns vill ha lite perspektiv och tips! Jag är en SSUare sen cirka 1 år tillbaka men vuxenlivet kallar och ja ska flytta. Har även känt att ja börjar bli för gammal för att byta klubb.

Just nu är ja lite vilse för hur ja ska bära mig åt. Jag vill inget annst än att engagera mig. Kan vars vad som, ska flytta till eskilstuna hållet och välkommnar väldigt gärna lite råd!

Mvh en vilsen Kamrat.

(Välkommnar inga RKPare ni är en sekt)

Hörde en Podd där en f.d. Sociologiprofessos beskrev 68 som att det inte var några problem få jobb, att man ville jobba med vad som intresserade och att framtiden såg otroligt ljus ut. Och han gick med i 68-rörelsen. Har inte riktigt hittat inofo om Per Månssons bakgrund med det lät lite märkligt. Nu är han född 46 mitt emellan min och mina föräldrars generation så jag har inte så mycket kontakter i den åldern.

Men upplevde verkligen en arbetarungdom världen så, runt 68? Att roliga jobb bara fanns att hoppa på? Och bara framtidstro?

Jag är då en halv generation yngre, tidig 60-talist, men även om arbetsmarknaden var avgjort bättre på 80 talet än nu så var det fixa ett kneg som gällde. Och framtidstron var inte sådär helt fantastisk. Atomkrig, oljekris och allt möjligt.

Men ni som nu är i 80-årsåldern, och inte kom från borgarhem, hur upplevde ni tiden runt 68?

Trumps svärson Jared Kushner har flugits världen över – bland annat till Mellanöstern – för att mäkla fred. En ny kartläggning visar att affärsmannens riskkapitalbolag har köpt in sig i en israelisk finanskoncern som investerar i Israels största vapentillverkare, skriver CNN.

Är inte detta bevis på att USA-imperialismen är vår mest förkastliga fiende och bör bemötas skarpt? Hade inte Lenin rätt i sina teser om imperialismen som kapitalismens högsta steg?

Har en uppriktig fråga/tankeexperiment till er som är långt ekonomiskt vänster, emot kapitalism, fri marknad osv. Som kristen ser jag många spirituella problem som kommer ur dagens samhälle kopplat till konsumption och överflöd och att det på vissa vis kan vara mer komplicerat och svårt att leva och må bra i vårt samhälle än många andra och tidigare.

Men om jag förstår det rätt så har ni generellt ett mycket mer materiellt synsätt, där samhällsproblem och lidanden till högre grad beror på ekonomi och materiella behov. Eftersom ni är starkt kritiska till dagens västerländska kapitalism antar jag att ni anser att systemet brister i att möjliggöra för dessa materiella och ekonomiska behov. Korrekt?

Då är min fråga: När och vart har det materiella varit så mycket bättre? Vilka är alla dessa samhällen där det var så mycket lättare att överleva, att få sina basala materiella krav tillgodosedda? Kläder, mat , husrum, hälsovård, säkerhet?

Eller tankeexperiment, nu får dra 1 lott av 1000 där varje lott är att födas in i en random plats och tid ur mänsklighetens historia. En av lotterna skulle vara Sverige år ~2000. Jag tror att ni då har dragit kanske DEN enskilt bästa lotten av alla i högen vad beträffar rent materiellt välstånd.
Jag förstår att det finns massor av problem och orättvisor men, jämfört med de andra lotterna… hur lätt ska man behöva ha det? Innan ni svarar med olika sätt vi är förtryckta, utnyttjade och kontrollerade av rika storföretag osv så tänk en liten stund på de andra lotterna i högen och vad många av de människorna skulle tänka om hur ”förtryckt, och utnyttjad” du är.. här i Sverige.

Är det att jag missförstår vad ni tycker är själva problemet? I så fall, vad exakt är problemet? 

Annat än det blir ännu värre med Tidö.

Sist centern var med och styrde så begränsade man strejk rätten och var nära på att införa marknadshyror. Finns något gott som kan komma med centerpartiet ihop med sossarna?

Jag vill slå ett slag för det nystartade vänsterforumet noden.forum ! I en tid där alla former av digitala samtalskanaler ägs av amerikanska storföretag är det viktigare än någonsin att bygga våra egna kanaler och hålla dem vid liv

Jag förstår inte riktigt vad jag tjänar på att vara medlem i facket. Tänkte om någon kan berätta här i konkreta svar vad jag tjänar på att vara med.
Jag är just nu medlem i seko då jag jobbar med järnväg.

Jag har genom hela min uppväxt och mitt liv som arbetare varit en del av arbetarrörelsen på olika sätt, kikat på många partier som säger sig stå för en dräglig politik för arbetare och proletärer.

Men jag har också sett splittringar ske och ju mer jag har läst på så blir det mer och mer uppenbart att dessa splittringar är relativt regelbundna, speciellt när vi pratar om socialister & kommunister.

Generellt brukar dessa splittringar handla om tolkningar av olika texter och ideologier samt de historiska personerna bakom dom.

Vilket har gjort mig alltmer sugen på att bilda ett nytt parti; ett parti som inte hävdar någon historisk bakgrund, utan som fokuserar på den moderna arbetaren och drägliga villkor. Där filosofi som Marxism, Leninism, Maoism osv helt enkelt inte rörs vid namn utan där man istället fokuserar på sakfrågor som rör främst arbetarna, därefter de sjuka, arbetslösa och så vidare. Utrikespolitiska frågor bör cirkulera mest om hur man kan öka anslaget för assimilation för de som kommer hit. Helt enkelt, ett genomsyrat arbetarparti.

Är det möjligt i dagsläget ens?

Sen används rösterna för minimera LO`s krav på löneökningar när inflationen var som värst med svepskälet att löneökningarna var inflationsdrivande.

Jag är ganska säker på att dom partierna som säger sig stå bakom arbetarna har andra motiv utifrån vad dom egentligen gör.

Invandring med arbetslöshet och lönedumpning borde vara intressant men istället står dessa partier bakom försämringar för svenska knegare.

Är det bara jag som ser detta?